Vientiane

Mycket av dom bilder som ligger här på bloggen kommer från andra ställen än den plats där vi spenderat mest tid, nämligen Vientiane. Därför kommer här lite bilder från hemmaplan. 

På morgnarna cyklar vi till kontoret vid ca 7.40. Kruxet är att det inte BARA är vi som tar oss till kontoret vid den tiden. Det vimmlar av mopeder och bilar så för att vara på den säkra sidan nöjer vi oss med att cykla på trottoaren. På vägen passerar vi Patuxay victory monument. En triumfbåge Lao-style tillägnat dem som kämpade för att frigöra Laos från Frankrike.

Lunch består oftast av nudelsoppa på ett ställe som ligger nära kontoret. Riktigt smarrigt är det. Höjdpunkten är grönsakerna som serveras till, jättegoda gröna bönor som man doppar i jordnötssås. En portion kostar ca 10 kr!

Efter vi kommit hem från kontoret blir det alltid en liten tur på stan för att äta mat. Vi har hittat en del favoritställen. Många består av ett utekök med grill och stekpannor (ibland över öppen eld). Inredningen, eller i det här fallet ut-redningen (!) består av plaststolar, platsbord och massa prylar sponsrade av BeerLao. Nere längs vid Mekong finns en stor öppen yta som det sägs ska bli en stor väg. Än så länge åker där inga bilar så det är där det händer på kvällarna. Många promenerar längs vattnet, skate-gängen åker skateboard och många motionerar. Nere vid floden står också den stora skulpturen som föreställer King Anouvong. 

BeerLao sponsrar mycket och gärna.

Chili på tork.

That Luang stupa

Jocke med Kniven och Brita 

På stan finns massa hundar i alla möjliga och omöjliga former. Vissa har halsband men många har inte det. Några av dem har vi sett varje dag så vi har gett dem namn. Den på bilden ovan kallar vi för "Jocke med Kniven". Han har ett bakben som är liet kortare än det andra och helt stelt så han ser ut lite som en pirat, jätteglad och söt!

En kväll mötte vi upp Petter och Helena på en restaurang nere vid Mekong. Vi träffades precis innan solen gick ner och det var ingen dålig solnedgång över floden som vi bjöds på!

Lyckobåtar. Vi ville ha allihop!

Vi har också haft turen att vara med om ännu en Boatrace-festival. Den största händelsen i Vientiane näst efter Nyår. Stan har varit i festivalstämning i nästan två veckor men det var dagen innan Boatrace som, för vår del, var den största upplevelsen. Överallt på stan kunde man då köpa små båtar byggda av bananlöv, blommor och nån träbas. Båtarna skulle sedan sättas i Mekong med tända ljus i. Ceremonin ska ge lycka i framtiden. Det var också massor av folk som skickade iväg flygande papperslyktor så luften var full av eldprickar. Även templen hade smyckats ut lite extra med flaggor och tygstycken. Stämningsfullt!

Svårt att få fyr i ljusen!

Hur mycket folk so helst ute dagen innan Boatrace!

Pyntat tempel

Själva boatrace dagen var helt hysterisk med massor av folk. Vi gick ner en sväng till Mekong men stannade inte så länge.

Nu är det bara några dagar tills vi lämnar Laos för Thailand och sen kommer vi hem den 15e november!

Kram Kram

Falang Falang!

Det kan ju tyckas att allt det vi redan gjort på resan har varit stora äventyr, men det kan nog ändå inte riktigt mätas med vad vi var ute på förra veckan!

Vi fick följa med Helena som är CSR-manager här på Stora Enso Laos ut på en veckas tur till de distrikt i södra Laos där de har eucalyptusplantager. På resan har vi sett massvis av fina plantager, gjort intervjuer, besökt byar, träffat trevliga personer ur Stora Ensos personal och ätit massa rolig mat. Vårt nya namn blev "Falang", vilket betyder utlänning. Var vi än gick hörde vi hur någon ropade Falang Falang och pekade på de där blonda typerna som inte passade in!

Resan började med en ca 40 mil lång bilresa tillsammans med Helena, Petter och Vanita till Savannakhet som är en ganska stor stad. Vi hittade ett jättekonstigt och småläskigt hotell som hette Mekong Hotel (se bilden nedan). Som tur var kom vi överens om att vi inte ville stanna där så vi bytte framåt kvällen! 

Stora Ensos kontor i Nong

Torkat kött.

Vårt första stopp efter Savannakhet var samhälet Xepon där SE har ett distriktskontor. Vi stannade i två nätter på ett gustehouse. På kvällarna åt vi middag med personalen. Vi drack massa BeerLao och försökte lära oss lite mer av språket. På menyn stod sticky rice, olika typer av soppor, grillad anka och lite cikadas (typ gräshoppor) som snacks. På dagarna köpte vi med oss lite lunch från marknaden i from av sticky rice, jättegott torkat kött och omelett och åt någonstans på vägen.

Falang på flaket på HokHok!

Vi besökta flera planteringar och det var jättekul att se riset och eucalyptusen lite mer på riktigt! För att ta oss runt åkte vi på flaket på HokHok (betyder 66 på Lao), en rysk lastbil som kunde ta sig fram precis överallt, även om det behövdes vinsch ibland...

Vi besökte också ett området där de håller på att bombröja för nya plantager. Som "tur" var hade de just hittat en 500 kilos bomb precis där. Den hade legat två meter ner i backen. Riktigt läbbigt var det!  

Sista dagen i Xepon gjorde vi vår första intervju. Det var med Pom som är District Officer i området. Ome som jobbar med logistik fick vara tolk! Nästa stopp på resan var Nong, det tog ca 3h med bil att komma fram, stora delar av vägen gick längs Ho Chi Minh-leden. I Nong gjorde vi flera besök, bland annat fick vi demonstrationer av hur en bombröjning går till. 

I Vietnamn kriget användes mycket klusterbomber, vilket betyder att det var stora skal som öppnade sig i fallet från planen och spred massa små bombies. De stora bomber som inte exploderat i fallet från planen är inte så svåra att hitta. Det stora problemet är att många av de 300-700 små "bombies" som fanns i klusterbomberna, som inte exploderat vid nedslaget. Sådana bombies finns överallt och kan ge stora skador.

Vi fick också se försök där man testat att odla andra saker än ris mellan träden. Tester har gjorts med ananas, banan, jordnötter mm. Vi gjorde också vår första intervju i fält! Sittande mitt i plantagen intervjuade två Khet Assistants som jobbar med att förbereda för plantering och kommunikation med byborna!

Försök med ananas mellan trädraderna

I Nong lagade vi lite egen frukost i form scrambled eggs över öppen eld i personalhuset. Sebbe plockade fram sina bästa scoutegenskaper! Vi gjorde också vår första intervju i byn Takor som är med i projektet. Det var lite krångligt med översättning och förståelse men vi tycker ändå vi fick med det viktigaste. Utanför Takor fanns det plantager som var ca 6 år gamla, kul att se lite större träd.

Frulle!

Vi fick smaka på sugar cain, lao-whiskey och Larb (köttsallad)

Sista kvällen i Nong var det mer grillad anka och BeerLao som gällde. Sebbe försökte sig på att öppna flaskor med flaskor, vilket är ölöppning Lao-style. Men det resulterade mest i sår på fingrarna!

Sista stoppet på resan var Ta-Oy som ligger precis på gränsen till Vietnam. Vägen vi åkte dit var helt ny. Ny i den bemärkelsen att nästan ingen använt den med bil innan. Det var hyfsat fränt och väldigt vacker natur! Vi åkte genom floder och på kanten till stup. Sebbe intog position på flaket! Längs vägen vi åkte såg vi massor av bombkratrar och hur bombskalen används som fundament för husen.

Falang på flaket!

Bombfundament på husen

En av floderna vi åkte igenom.

I Ta-Oy gjorde vi fler intervjuer, både i byar och med managers. Det var ett jättemysigt samhälle som man gärna vill åka tillbaka till. En morgon fick vi ett perfekt tillfälle att fota när munkarna går runt och samlar mat och pengar.

I byarna får man alltid lao-whiskey. Ett risbrännvin som luktar parfym men smakar tequila. Jättekul när Falang dricker Lao-Whiskey tycker dom!

Största och tjockaste gräshoppan nånsin, 10cm!

Stora djur fanns det visst gott om, här är Sebbe med
en stor sugga som vandrade omkring!

Det var en helt fantastisk vecka. Sån himla tur att Helen var så snäll och tog med oss. På söndagen åkte vi klockan 7 från Ta-Oy och flög tillbaka till Vientiane klockan 12. Vi var hyfsat trötta, men också väldigt nöjda, när vi kom tillbaka!

Kram